Snarare pang än klick!

Jag äv visst sämre på att blogga än att skriva brev, men jag tänkte göra ett tappert försök att blåsa liv i den här bloggen i alla fall.

Hur sammanfattar man ett och ett halvt år på några rader? Tja, jag skulle kunna säga: sambo, 96 mil och inget jobb - ännu.

Jag och Sälia skulle ju bo i min stad, hade vi tänkt, nästan bestämt. Men det blev jag som lämnade mitt jobb och min stad för att flytte ihop med henom här i Småstad (som tidigare nämnts här som Fjärran ort).

Vårt liv den senaste månaden har bestått av kartonger, födelsedagar, jul och en faslig massa prylar i en enda röra. Först nu, när julen är över, kartongerna borta och de flesta sakerna på sin plats (eller nånstans i närheten), börjar livet bli någorlunda normalt.

Kärleken är lika vacker som någonsin, men det säger nog snarare pang än klick. För det första bor vi i ett hus som växer uppåt, och kl 07.00 bryter ett herrans liv lös och byggjobbarna håller en mångsidig konsert hela dagen. För det andra slår undertecknad en del i dörrar när saker och ting tycks ha gått upp i rök. För det verkar sannerligen som om sakerna har ett eget liv här. Vi håller ju på att börja från början med att bygga upp ett hem, och det är inte så självklart vart allting ska/borde/måste stå. Och då ställer man det någonstans "tills vidare", och det kan vara på de mest märkliga ställen.

Men jag är lycklig! Här må vara kaos, vinter och kallt, men det är ju här jag ska vara! Kärleken är det enda som är viktigt. Den kan inte skjutas på framtiden eller få stryka på foten för ett jobb som visserligen ger lön, men som är på "fel" ställe.