"Han verkar ju i alla fall normal."

Man slutar aldrig förvåna sig över hur människodjuret tänker. I förrgår tittade jag på tv4:s "familjen annorlunda", som handlade om familjer med ovanligt många barn. Men det är inte antalet barn jag är upprörd över. Det är en av fäderna. Hans tvåårige son tyckte om att vara tillsammans med sina systrar när de höll på med smink och fixade med håret och sånt. Det gjorde tydligen pappa lite betänksam. Så han tog en docka och en bil och bad barnet välja. När pojken då valde bilen, fick han en massa beröm. Och pappans kommentar var: "Ja, det är nog ingen fara med dig." "Han verkar ju normal i alla fall."
Alltså, i år skriver vi 2009! Och vad är normalt? Pappa själv, i det här fallet, är så "normal" att han knappt klarar att välja kläder åt sig själv, mycket mindre åt barnen. Så på morgnarna "smyger jag iväg..." och låter frun stå där med 10 ungar, av vilka iaf 7-8 stycken behöver hjälp med att välja kläder. Det är visst normalt!