Det är inte de där äventyrliga, när man har fest eller så. Klart att de är roliga och minnesvärda, men de vackraste dagarna är, tycker iaf jag, när man är med någon man tycker om och bara njuter av att ta dagen som den kommer: En sen frukost när solen skiner in genom köksfönstret, en bra film, en trevlig bok, en god middag... De dagarna ger styrka och stabilitet och vila åt en trött själ.
Påskdagen och annandagen var mycket stillsamma. Vi hade haft middag för en god vän påpåskafton, så på påskdagen kunde vi mumsa rester och se på film. Vi läste också en gammal tonårsfavorit till mig, som vi hittat i ett skåp: Hans-Eric Engqvists "Dödsklipan". Den berör såväl religion och relationer som fördomar och funktionshinder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar